Mikko x Adrian (del 6)
Mikko
Efter det där plötsliga mötet med Robin vändes hela hans dag upp och ned. Det var inte förrän Ying ringt honom och frågat vart han höll hus som Mikko överhuvudaget kom ihåg att han och bandet skulle ha filmkväll, de väntade honom. Så det var bara att hoppa ni i bilen och köra iväg, inte för att han egentligen hade så stor lust, ångesten satt i och allting kändes piss. Inte nog med det så hade han inte förmått sig att säga något till Iris. Hon var nog orolig över honom som det var. Om hon fick reda på att personen som gjort högstadiet till ett helvete, mobbare med stort m, hade kommit tillbaka så skulle hon inte låta honom gå ut.
Så satt de där i Yings lägenhet uppdukat med chips, förfriskningar och en värdelös B-rulle de knappt såg på. Som alltid började de snacka musik, nya låtar, nya riff och nytt komp. Tom och Eddie var för tillfället och köpte tre stora pizzor på närmaste pizzeria. Mikko försökte verkligen tänka på annat, inte tänka på Robin. Sluta tänka på allting den killen gjort mot honom, både psykiskt och fysiskt. Den idioten var en av många aspekter till varför Mikkos självkänsla var i botten bland annat. Några av ärren på hans kropp, var tillägnad just den gorillan. I bästa förmåga försökte han hänga med i samtalet Oliver, eller ja Ying som alla kallade honom, och Samuel pratade om. Det slutade ändå med att Mikko såg ned på sin flaska med champis och fortsatte att tänka på Robin. Varför var han tillbaka?
”Här kommer vi med pizza!”, hojtade en bullrig stämma från hallen.
In i vardagsrummet kom en lång, stor kille i 19 års åldern med tre pizzakartonger staplade på varandra. Tom log så att hans spetsiga hörntänder syntes och alla andra hurrade triumferande över maten. Tom påminde till sättet och såg lite ut som en stor björn med sitt bruna kortklippta hår och de bruna ögonen såg alltid sådär lagomt galna ut. Därefter kom Eddie in och jublade tillsammans med de andra och som alltid spärrade han upp ögonen sådär extra mycket så man verkligen skulle lägga märket till hans vitgråa lite obehagliga ögon, egentligen var den blicken ägnad scenen, men nu hade han gjort det till en vana att spärra upp dem till vardags. Det slutade med att Eddie, som också alltid var hög på socker och kaffe, hoppade upp på Toms rygg och roffade åt sig en pizzakartong vilket ledde till att Tom la krokben på honom och den vitögda överspeedade duracellkaninen landade tillsammans med pizzan i soffan. Samuel började skratta ännu mer tillsammans med Tom och Ying började klaga på att ifall det blivit en fläck skulle minsann Eddie vackert få betala för kemtvätten. Eddie i sin tur började klaga och sa att det var tom som skulle få betala den då. Allting var som vanligt med de fyra. Alla skrattade, skämtade och Mikko kunde dra på munnen litegrann åt det som just hänt. Varför kände han sig så konstig och annorlunda gentemot dem? Det hade han alltid gjort....
”Men köpte ni hawaii? Jag avskyr ju annans”, klagade Ying och skakade på huvudet när han öppnade en av pizzakartongerna.
”Just ja, jag glömde att du bara äter sushi, japan!”, sa Tom skämtsamt och satte sig i fåtöljen. ”Lugn, vi köpte andra också…”
”HAHA, du är så himla rolig”, sa Ying ironsikt. ”Jag har inte ens varit i Japan…”
”Så du är halv japan då?”, skrattade Sam och när Ying muttrade fick han en dunk i ryggen av Eddie.
”Vi skämtar ju bara”, log Eddie och roffade åt sig en slice från pizzan.
”Japp, som att vi skämtar om att du är en ekorre på LSD och crack”, flinade Ying och öppnade nästa kartong, leendet försvann. ”Är ni seriösa? Det är räkor på den här...”
”Du får inte vara så kärsen… och helvete Mic vad har du gjort med din handled?!”, utbrast Tom och stirrade på Mikko.
Mikko fick alla ögon rikatdes mot honom när han sträckt sig efter sin dricka och då insåg han att blåmärket som Robin lyckas klämma dit blottades en aning under munjackan. Osäkert satte han sig till rätta igen och svalde. Han ville inte möta deras blickar, då skulle han bara flippa ur. De fyra hade gjort så mycket för honom under högstadiet. Tom hade rent av varit hans livvakt under åttan och nian. De skulle inte behöva göra samma sak igen…
”Det är inget”, sa Mikko i ett försök till vanlig ton. ”Jag har klantat mig bara…”
”Du tror att vi inte märker när något är fel?”, sa Ying och hans annars mandelformade bruna ögon blev ännu smalare. ”Du brukar inte äta så mycket, men när du inte äter så är något allvarligt… och du har suttit tyst hela kvällen, till och med för dig är det att prata lite”
Mikko såg in väggen och bet sig i läppen. Ångesten sköljde över honom, han borde inte ha kommit hit. Varför kunde han inte ha ljugit ihop om att han varit sjuk eller något? Nu var det dock för sent att ändra på det och såklart att de ville ha en vettig förklaring… Lika bra att säga som det var.
”Robin har kommit tillbaka”, mumlade Mikko och lät luggen falla i ögonen.
Det blev knäpp tyst i rummet förutom ett högt skrik som kom från filmen. De fyra utbytte oroliga blickar, vad annat skulle Mikko tro. Därför hade han inte velat säga något. De skulle reagera kraftigt. Ju längre tid de tog för dem att säga något ju jobbigare blev det inombords. Så hade han förstört ett filmkväll, fanns det inget som Mikko kunde göra utan att förstöra något?
Den första som fick liv igen var Tom som muttrade något ohörbart.
”Jag varnade honom, ifall han gick på dig igen skulle jag bryta nacken av honom”, morrade Tom argt. ”Jag önskar att jag gjort det då!”
”Tom, Robin kommer inte våga göra något”, sa Mikko i ett försök till lugn ton, om han berättade att han var skiträdd skulle de väl bli ännu mer oroliga för honom.
”Du kallar det där blåmärket inte för något?” sa Sam och la sitt huvud på sned. ”Så lät det förra gången Robin var i farten…”
”Det slutade med att du bröt en arm om inte jag minns fel, och glöm inte alla smällar i skåpet och sopkorgar du fick över dig”, fortsatte Eddie med orolig min.
Var de tvungna att ta upp det där?! Precis de minnena var vad som tog upp hela hans hjärna och det hade de gjort hela dagen. Mikko drog upp benen mot kroppen och slog armarna om dem och kom på sig själv med att suga in ena ringen i munnen och bita i den hårt. De kunde inte vara hans bodyguards för jämnan. Robin skulle gå på honom när de inte var med...
”Jag klarar mig”, sa Mikko, han var tvungen att gå eller så skulle han få en panikångest attack utan dess like, det blev bara värre. ”Jag måste verkligen gå…”
”Du tror att vi släpper dig efter det här?!”, utbrast Ying chockat och reste sig upp från soffan. ”Vi vet hur du blir när du mår dåligt…”
”Ni vet också hur jag blir när jag blir pressad och stressad, jag måste hem, kan ni lova att hålla tyst om Robin?”, bad Mikko och såg på dem alla med varlig blick.
”Visst, men du ska veta att vi står bakom dig och stöttar, och om jag ser Robin kommer det inte bli roligt för honom!”, sa Tom och muttrade. ”Vill du ha skjuts hem?”
Mikko skakade på huvudet. ”Jag har ju bil…”
”Om du såg dig själv skulle du inse att du inte kan köra i det tillstånd du är i nu, jag skjutsar dig så får du hämta bilen i morgon, eller så kör jag upp den eller något”, sa Tom skarpt och reste sig upp från soffan
Mikko vågade inget annat att nicka. Ibland skämdes han över sig själv, han hade så fina vänner ändå behandlade han dem som skit ibland, som om han inte brydde sig om dem.
Iris och Isa hade beslutat att ta sig en tjejkväll med middag och bio. Huset var bäcksvart när Mikko kom hem. Med tunga rörelser tog han av sig skorna och hängde av sig jackan. Ifrån hallfönstret såg han Toms bil som försvann i kvällsmörket. Det kändes fel att lämna sina vänner med den där oron, han visste precis vad de skulle prata om efteråt. Hur de skulle kunna bli av med, och hota Robin så att han inte skulle röra honom? Det var inget Mikko behövde höra på precis.
När han kommit in på sitt rum och slagit på TV:n så plingade det till i mobilen igen. Vem kunde det vara såhär på kvällen? Alla hans kompisar var på ett och samma ställe…
mikk
Vad gör du? :)
Mikko kände hur smilbanden spändes, Adrian kunde minsann det där med att höra av sig i bra tider.
Nä, inget, ligger och slöar och ser på TV, dd? ^^
(c) Moa
Tacka att jag har haft sådan frossa på nätterna att jag inte kunnat sova som jag knåpade ihop det här, räkna inte med någon uppdatering i morogn dock, GLAD MIDSOMMAR på er! :3
Efter det där plötsliga mötet med Robin vändes hela hans dag upp och ned. Det var inte förrän Ying ringt honom och frågat vart han höll hus som Mikko överhuvudaget kom ihåg att han och bandet skulle ha filmkväll, de väntade honom. Så det var bara att hoppa ni i bilen och köra iväg, inte för att han egentligen hade så stor lust, ångesten satt i och allting kändes piss. Inte nog med det så hade han inte förmått sig att säga något till Iris. Hon var nog orolig över honom som det var. Om hon fick reda på att personen som gjort högstadiet till ett helvete, mobbare med stort m, hade kommit tillbaka så skulle hon inte låta honom gå ut.
Så satt de där i Yings lägenhet uppdukat med chips, förfriskningar och en värdelös B-rulle de knappt såg på. Som alltid började de snacka musik, nya låtar, nya riff och nytt komp. Tom och Eddie var för tillfället och köpte tre stora pizzor på närmaste pizzeria. Mikko försökte verkligen tänka på annat, inte tänka på Robin. Sluta tänka på allting den killen gjort mot honom, både psykiskt och fysiskt. Den idioten var en av många aspekter till varför Mikkos självkänsla var i botten bland annat. Några av ärren på hans kropp, var tillägnad just den gorillan. I bästa förmåga försökte han hänga med i samtalet Oliver, eller ja Ying som alla kallade honom, och Samuel pratade om. Det slutade ändå med att Mikko såg ned på sin flaska med champis och fortsatte att tänka på Robin. Varför var han tillbaka?
”Här kommer vi med pizza!”, hojtade en bullrig stämma från hallen.
In i vardagsrummet kom en lång, stor kille i 19 års åldern med tre pizzakartonger staplade på varandra. Tom log så att hans spetsiga hörntänder syntes och alla andra hurrade triumferande över maten. Tom påminde till sättet och såg lite ut som en stor björn med sitt bruna kortklippta hår och de bruna ögonen såg alltid sådär lagomt galna ut. Därefter kom Eddie in och jublade tillsammans med de andra och som alltid spärrade han upp ögonen sådär extra mycket så man verkligen skulle lägga märket till hans vitgråa lite obehagliga ögon, egentligen var den blicken ägnad scenen, men nu hade han gjort det till en vana att spärra upp dem till vardags. Det slutade med att Eddie, som också alltid var hög på socker och kaffe, hoppade upp på Toms rygg och roffade åt sig en pizzakartong vilket ledde till att Tom la krokben på honom och den vitögda överspeedade duracellkaninen landade tillsammans med pizzan i soffan. Samuel började skratta ännu mer tillsammans med Tom och Ying började klaga på att ifall det blivit en fläck skulle minsann Eddie vackert få betala för kemtvätten. Eddie i sin tur började klaga och sa att det var tom som skulle få betala den då. Allting var som vanligt med de fyra. Alla skrattade, skämtade och Mikko kunde dra på munnen litegrann åt det som just hänt. Varför kände han sig så konstig och annorlunda gentemot dem? Det hade han alltid gjort....
”Men köpte ni hawaii? Jag avskyr ju annans”, klagade Ying och skakade på huvudet när han öppnade en av pizzakartongerna.
”Just ja, jag glömde att du bara äter sushi, japan!”, sa Tom skämtsamt och satte sig i fåtöljen. ”Lugn, vi köpte andra också…”
”HAHA, du är så himla rolig”, sa Ying ironsikt. ”Jag har inte ens varit i Japan…”
”Så du är halv japan då?”, skrattade Sam och när Ying muttrade fick han en dunk i ryggen av Eddie.
”Vi skämtar ju bara”, log Eddie och roffade åt sig en slice från pizzan.
”Japp, som att vi skämtar om att du är en ekorre på LSD och crack”, flinade Ying och öppnade nästa kartong, leendet försvann. ”Är ni seriösa? Det är räkor på den här...”
”Du får inte vara så kärsen… och helvete Mic vad har du gjort med din handled?!”, utbrast Tom och stirrade på Mikko.
Mikko fick alla ögon rikatdes mot honom när han sträckt sig efter sin dricka och då insåg han att blåmärket som Robin lyckas klämma dit blottades en aning under munjackan. Osäkert satte han sig till rätta igen och svalde. Han ville inte möta deras blickar, då skulle han bara flippa ur. De fyra hade gjort så mycket för honom under högstadiet. Tom hade rent av varit hans livvakt under åttan och nian. De skulle inte behöva göra samma sak igen…
”Det är inget”, sa Mikko i ett försök till vanlig ton. ”Jag har klantat mig bara…”
”Du tror att vi inte märker när något är fel?”, sa Ying och hans annars mandelformade bruna ögon blev ännu smalare. ”Du brukar inte äta så mycket, men när du inte äter så är något allvarligt… och du har suttit tyst hela kvällen, till och med för dig är det att prata lite”
Mikko såg in väggen och bet sig i läppen. Ångesten sköljde över honom, han borde inte ha kommit hit. Varför kunde han inte ha ljugit ihop om att han varit sjuk eller något? Nu var det dock för sent att ändra på det och såklart att de ville ha en vettig förklaring… Lika bra att säga som det var.
”Robin har kommit tillbaka”, mumlade Mikko och lät luggen falla i ögonen.
Det blev knäpp tyst i rummet förutom ett högt skrik som kom från filmen. De fyra utbytte oroliga blickar, vad annat skulle Mikko tro. Därför hade han inte velat säga något. De skulle reagera kraftigt. Ju längre tid de tog för dem att säga något ju jobbigare blev det inombords. Så hade han förstört ett filmkväll, fanns det inget som Mikko kunde göra utan att förstöra något?
Den första som fick liv igen var Tom som muttrade något ohörbart.
”Jag varnade honom, ifall han gick på dig igen skulle jag bryta nacken av honom”, morrade Tom argt. ”Jag önskar att jag gjort det då!”
”Tom, Robin kommer inte våga göra något”, sa Mikko i ett försök till lugn ton, om han berättade att han var skiträdd skulle de väl bli ännu mer oroliga för honom.
”Du kallar det där blåmärket inte för något?” sa Sam och la sitt huvud på sned. ”Så lät det förra gången Robin var i farten…”
”Det slutade med att du bröt en arm om inte jag minns fel, och glöm inte alla smällar i skåpet och sopkorgar du fick över dig”, fortsatte Eddie med orolig min.
Var de tvungna att ta upp det där?! Precis de minnena var vad som tog upp hela hans hjärna och det hade de gjort hela dagen. Mikko drog upp benen mot kroppen och slog armarna om dem och kom på sig själv med att suga in ena ringen i munnen och bita i den hårt. De kunde inte vara hans bodyguards för jämnan. Robin skulle gå på honom när de inte var med...
”Jag klarar mig”, sa Mikko, han var tvungen att gå eller så skulle han få en panikångest attack utan dess like, det blev bara värre. ”Jag måste verkligen gå…”
”Du tror att vi släpper dig efter det här?!”, utbrast Ying chockat och reste sig upp från soffan. ”Vi vet hur du blir när du mår dåligt…”
”Ni vet också hur jag blir när jag blir pressad och stressad, jag måste hem, kan ni lova att hålla tyst om Robin?”, bad Mikko och såg på dem alla med varlig blick.
”Visst, men du ska veta att vi står bakom dig och stöttar, och om jag ser Robin kommer det inte bli roligt för honom!”, sa Tom och muttrade. ”Vill du ha skjuts hem?”
Mikko skakade på huvudet. ”Jag har ju bil…”
”Om du såg dig själv skulle du inse att du inte kan köra i det tillstånd du är i nu, jag skjutsar dig så får du hämta bilen i morgon, eller så kör jag upp den eller något”, sa Tom skarpt och reste sig upp från soffan
Mikko vågade inget annat att nicka. Ibland skämdes han över sig själv, han hade så fina vänner ändå behandlade han dem som skit ibland, som om han inte brydde sig om dem.
Iris och Isa hade beslutat att ta sig en tjejkväll med middag och bio. Huset var bäcksvart när Mikko kom hem. Med tunga rörelser tog han av sig skorna och hängde av sig jackan. Ifrån hallfönstret såg han Toms bil som försvann i kvällsmörket. Det kändes fel att lämna sina vänner med den där oron, han visste precis vad de skulle prata om efteråt. Hur de skulle kunna bli av med, och hota Robin så att han inte skulle röra honom? Det var inget Mikko behövde höra på precis.
När han kommit in på sitt rum och slagit på TV:n så plingade det till i mobilen igen. Vem kunde det vara såhär på kvällen? Alla hans kompisar var på ett och samma ställe…
mikk
Vad gör du? :)
Mikko kände hur smilbanden spändes, Adrian kunde minsann det där med att höra av sig i bra tider.
Nä, inget, ligger och slöar och ser på TV, dd? ^^
(c) Moa
Tacka att jag har haft sådan frossa på nätterna att jag inte kunnat sova som jag knåpade ihop det här, räkna inte med någon uppdatering i morogn dock, GLAD MIDSOMMAR på er! :3
Kommentarer
Postat av: Lee
Vad söta de är när de ska ha pizza, haha!
Men stackars Mikko :<
Trackback
